Föregående inlägg är inte menat alls på elakt sätt över huvud taget – just ur ett tankereflekterande sätt. Ingen ska ta illa upp alls, utan sätta sig in i min situation och reflektera. 
(Och ironiskt att jag den 3e Jan förra året skrev något sånt, när det 10 månader senare bara dog… eller, inte dog – koma.)
Nytt år, nya möjligheter – kom nu dyngbagge! 
Publicerat i Okategoriserade
Haha… då så… inne på år 2012.
Alright – jag VET att jag har rätt. Det bara känns, och halva min sanndröm har redan gått i uppfyllelse. Det är mest troligt bara någon form av tidsfråga (kanske lite mer än “bara” dock), och båda vet vad som händer då.
“Hon som förstörde allt” är inte rätt smeknamn, du var rätt hård mot dig själv när du skrev den kommentaren. Och ja, du har rätt, jag är i en helt egen kategori av “sårad”, det är jag. Det har satt sina ärr, och jag kommer förmodligen ha svårt att lita på människor som innan jag mötte dig. Jag vet inte varför jag ändå ville ha dig igen då – men det betydde något. Det som inte är helt klart är varför du är rädd för att bli, ja – duvet, i andra . Dock inte i mig, när huvudskälet är för att du är rädd för att såra.
Du kommer säkert tänka, fundera, grubbla… det kommer alltid vara något som växer där, och du kommer inte veta vad de är för något förrän det är glasklart. Hey, det kanske inte ens har börjat kännas än – men ha tålamod. Tänka tillbaka, vad hände förra året – etc.
Saknad är känslan av något man vill ha tillbaka, något som vill upplevas igen – värd tankebana.
Fundera på varför, egentligen, du föll första gången. Föll andra gången.
And oui, I’m always going to use my superpowers for good.
Nu ska jag leva, må awesome – och må våra stigar mötas i framtiden på något sätt.
Och… döm mig aldrig.
(Snart kommer hon hit, sweet : ] Hon som fått allt ur balans, hon som lyfter mig ur allt trots sin ringa storlek. )
Whoever broke Adele’s heart made her very rich.
Publicerat i Okategoriserade
